Text

References

REF NO. COVERAGE CONTENT
1 5,13 %

 

Det som gör, att vi kan säga något om våra tre kyrkors äldsta historia är, att vi känner schemat för det äldsta sörmländska kyrkobyggandet genom välbevarade kyrkor, som visar, att dessa kyrkor haft ett långhus med ingång längst i väster på södra sidan, därtill ett litet och trångt kor i öster samt ofta ett torn i väster, som haft lika liten bottenplan som koret. Bäst bevarad är 1100-talskyrkan i Ytterselö. Där finns tornet och hela långhuset, men det trånga koret har rivits och kyrkan förlängts under senmedeltiden, Överselö har det mäktiga tornet och stycken av långhusväggarna i behåll, och Toresund slutligen har långhusväggarna kvar, men tornet är byggt först under 1400-talet, och eftersom dess övre delar är borta, så syns nu ej ens att kyrkan har haft torn

2 4,95 %

Kyr

 

. Toresunds kyrkas gamla långhus däremot har måtten 9 x 13 m d. v. s. en areal av c :a 110 m2. Till detta kan läggas, att de minsta kyrkorna i Södermanland har kyrkorum från den tidiga medeltiden av allenast 30 m2. Jag vill kalla de tre storlekstyperna för bykyrkor (30 m2), sockenkyrkor (65 m2) och häradskyrkor (110 m2). Storböndernas bykyrkor t. ex. på Rekarneslätten har mestadels blivit kyrkor för nybildade socknar. Kyrkorna på Selaön hör samman med socknar, som redan i hednisk tid varit samfälligheter, och Toresund har genom sitt läge centralt i Selebo härad tydligen fått karaktär av häradskyrka, en term, som finns i Upplandslagen, men vars reella innebörd ej är säker. Varje sörmländskt härad har emellertid en sådan storkyrka.

Und

3 0,01 %


4 0,87 %

na

 

[image]

 

 

[image]

 

Toresunds kyrka hade ursprungligen ett torn i väster. Ett blixtnedslag skadade tornet, vars övre delar därför måste riv

5 1,28 %

.

 


 

I Överselö och i Toresunds kyrkor finns även stora bilder av Johannes Döparen och i den förra kyrkan en dubbelbild av de bägge helgonkonungarna Erik och Olof och i Ytterselö finns en Olof

6 0,01 %

i

7 0,89 %

.

 

[image]

 

 

Toresunds kyrka är en av de största i Södermanland och har en osedvanligt rik skatt av inventarier från både medeltid och nya

8 5,81 %

tid.

 

utförliga beskrivningen på helgonbilderna i valven hoppas jag ger ett intryck av den sällsamma värld, som den katolska kyrkan skapat, en värld, där man skulle vägledas fram till guddomen genom specialiserade förbönsmän och -kvinnor. Naturligtvis var det då en fördel, om den hjälpsökande hade en bild av hjälparen att ty sig till. Därför var de många bilderna ett medel att skapa trygghet. Kristus själv hade man svårt att komma nära. Han hängde på sitt kors högt uppe i valvet framför altaret. (Sådana "triumfkrucifix" finns bevarade i alla tre kyrkorna.) Honom nådde man lättast genom hans moder, den heliga jungfrun Maria, och därför finns, utöver de förut nämnda bilderna för sidoaltaren, Maria som huvudperson i alla altarskåpen för högaltaret i de tre kyrkorna. I Överselö och Toresund krönes hon till himladrottning. I Ytterselö är hon en drottning med barnet på

9 3,02 %

men.



 

har redan hört, att våra kyrkor blivit utbyggda på längden för att lämna plats för flera altare. Den kyrka, som byggdes ut senast och störst var den redan förut så stora Toresund. I socknen fanns Räfsnäs gård. Den ägdes i slutet av medeltiden av den mäktiga Stureätten. År 1462 dog Anund Sture och hans grav lades framför högaltaret i gamla kyrkan. En gravsten med Anunds rustningsklädda bild lades över graven. Stenen är nu flyttad till det södra

10 3,25 %

oret.

E

 

ten Stures planer ändrades emellertid. När han år 1493 lät grunda ett kloster, kallat Mariefred, vid sin andra storgård, Gripsholm, blev

det i klosterkyrkan som den gamle riksföreståndaren fick sin grav och inte i Toresund. Utbyggnaden av Toresund var emellertid redan klar och vittnar nu om den mäktiga Stureättens resurser. Kanske var det samma ätt, som bekostade det stora stentornet invid långhusets östra gavel. Murarna är tre meter tjocka och genom dem vindlar sig en gråstens

11 4,10 %

appa.

År

 

De gamla kyrkorna var först och främst bondekyrkor. Det var bondbyarnas folk, som gjorde dagsverken vid kyrkobyggandet, brände tegel, forslade timmer och högg takspån. Herrarna på enstaka storgårdar Tynnelsö, Räfsnäs och Mälsåker kunde bidraga med kanske en altartavla från någon berömd bildhuggarverkstad eller en valvdekoration, men fr. o. m. senmedeltiden blir kyrkorna inte bara gudstjänsthus utan gravkyrkor för adelssläkterna. Det började således med Stureätten i Toresund. Där blev det väldiga koret en gravplats, och många präktiga gravstenar i koret vittnar om, att begravningar skett där långt in i

12 3,33 %

700-talet.

 

 

[image]

 

År 1658 gjordes den utomordentligt ståtliga och harmoniska predikstolen i Toresund. Tyvärr känner vi inte konstnärens namn.

 

Församlingen behövde under den nya tiden något att sitta på under de ofta två timmar långa predikningarna. Därför skaffades bänkar, men i våra tre kyrkor är inga äldre bänkar i behåll.

_

Här har bara några sidor av kyrkornas historia kunnat framläggas. Emellertid finns för var och en av våra kyrkor ganska utförliga beskrivningar i serien Sörmländska kyrkor